De perfekta...

Ja, de här med de perfekta. Är de inte bara så ocharmigt egentligen att allt ska vara så perfekt?

Havregrynsgröt med egengjord äppelmos framför Nyhetsmorgon och tända ljus. Ja, tankarna sätter igång rejält...

När jag ska göra något så tänker jag alltid igenom de så at de ska bli ett perfekt slutresultat, och de ska inte finnas något "hinder" under tiden, eller dyka upp problem på vägen. De ska liksom redas ut redan innan. Inga dåliga överraskningar påvägen, tack. MEN, detta gör också att många av dem projektet jag tänker i huvudet att jag vill göra aldrig blir av, just p g a att problem tycker upp och jag vet inte riktigt hur jag ska göra. Vilket gör att jag tänker tt slutresultatet inte blir perfekt och därmed kommer jag heller aldrig igång med projekten. Jag får helt enkelt inte saker gjorda. Detta gör mig tokig.


Detta ör något jag verkligen vill jobba med då jag inser att jag missar mycket. Min sambo är grym på att starta projekt och så påvägen löser han problemen och får de han tänker klart. Medan jag fortfarande står på ruta 1 2 månader senare. De kanske inte blir som man tänkt från början, men de kan också bli bättre?

Ett bra exempel är på mitt rum som jag ska göra till ett sminkrum/arbetsrum. Där ska jag kunna fota och kunna stänga in mig och blogga. Få upp produkter så jag har en översikt och strategi. MEN, har jag tagit tag i rummet? NEJ! För att påvägen har jag hittat något som jag inte riktigt vet hur jag ska göra, t ex hur jag ska inreda. Var ska jag fota i rummet, vad ska jag ha där inne. Då stannas de upp i min hjärna. Istället för att börja med de jag vet, rummet ska vara vitt (då de är lättast att fota i).

Har pratat med min sambo om detta då han undrade varför jag inte ville ha mitt sminkrum, då jag pratat om de innan vi flyttade hit. Jag berättade detta (tycker de är en extremt jobbig egenskap hos mig). Men han förstod då varför och undrade om han kunde göra något för att hjälpa till. Han erbjöd såklart att göra rummet själv, men jag har ändå sagt att jag vill göra de själv och han tror också att de är bra ATT jag gör de själv. För att jag ska känna att jag KAN faktiskt. Något jag kan vara stolt över. Vilket han har HELT rätt i.

Så de projektet ska startas och Andreas ska hjälpa mig plocka bort elgrejer som jag tyckt är obehagligt och därför har projektet stannat upp lite redan där. Jag önskar att jag hade Andreas driv och den delen att han bara kör. Men jag tänker att jag försöker släppa av mitt kontrollbehov och haka på hans sätt att tänka. Visst måste de finnas någon typ av plan, men vissa problem kommer de alltid komma och de är sådant man MÅSTE ta på vägen. Allt går att lösa, som Andreas säger.

Nu jävlar ska jag fan få de där sminkrummet klart!! Eller vad säger ni?!

Har ni något projekt i huvudet som ni aldrig kommer igång med?

Gillar

Kommentarer